Avslut..
Det blev aldrig något avslut på bloggen. Så jag tänkte göra det nu, för det finns ett fåtal personer som fortfarande troget följer vår blogg. Och det är inte mer än rätt att sätta punkt på det här. Jag gör det med det där som vi egentligen hade tänkt göra tillsammans. En lista, för att kanske eventuellt ge er lite guidning om ni en dag får för er att ge er ut och upptäcka Europa med tåg!
Och här har ni (trumvirvel)....
DE 5 BÄSTA TÅGSTATIONERNA (utav de vi besökte)
1. Köpenhamn. Denna är nog lättast att bestämma plats på. Vi älskade den från första stund, och tillbringade många fina stunder där. Faktiskt till och med några utav de finaste under hela resan.
2. Hamburg. Ett starkt plus på denna för att den var öppen hela natten, och under dessa timmarna hade tillgång till mat. Dessutom så hade de snälla vakter som man tilläts sova av (dock inte på perrongen).
3. Bryssel. Vi tillbringade nästan ingen tid där. Men de få timmarna vi var där så fick jag ett bra intryck. Vi hade nog trivts riktigt bra ihop.
4. Berlin. Borde egentligen komma på delad 3:e plats. Men jag lät det sjunka ner lite, delvis på grund av att de hade tjurig personal och delvis för att det var för ljust. Minsann ingen mysig station, men däremot med många sköna sittplatser och snygga människor.
5. Paris. Ganska väldigt lätt. Läskigaste stationen där de hade vakter som gick runt beväpnade och såg ut som "Jag skjuter dig om du tittar på mig". Dessutom blev det dyrt där. Bara dåligt. Åk aldrig tåg till eller från Paris. Speciellt inte från.
Egentligen hade jag tänkt göra en lista över bästa städerna också, men allt har flytit ihop, och jag längtar tillbaka, så därför älskar jag allt för tillfället. Och ja, detta blir sista inlägget, troligtvis någonsin. Tack till alla er som följde vår blogg under några veckor. Utan er hade vi inte skrivit något alls, och inte heller haft vår fina resa dokumenterad. Men nu är den det, till viss del i alla fall.
HEMMA IGEN!
Ja, det är så det ligger till, och nu ska nog egentligen bloggen avslutas snart. Men inte riktigt än. Dessutom hade jag tänkt dela med mig av vad som hänt sen senast. I Torsdags eller nåt sånt påbörjade vi vår resa hemåt. Ja, men ja, det gick bra, även fast det skulle ta oss tre tåg att nå fram till Köpenhamn. Eller vänta nu, gick det bra? Till Köln gick det bra i alla fall. Och sen ja, skulle vi vidare till Hamburg, vilket gick mindre bra, att först hitta en ledig hytt, och sen försöka ha den för oss själva gick mindre bra, det slutade med att vi fick dela det med två illaluktande tyska gubbar. Att vi dessutom lyckades hoppa av på en helt annan station än Hmaburg HBF, 20 minuter senare inse detta, och få panik, gjorde ju dagen bara ännu bättre. Men ja, vi kom fram till slut (vilket ni nog redan lyckats inse efter föregående inlägg).
Efter att ha blivit väckt av vakter två gånger på stationen, och varje gång fått frågan "ARE YOU OKEY!?" 5 gånger, så bar det vidare till Köpenhamn. Där spenderade vi ett dygn innan Evy kom och besökte oss för en heldag (dygn). Det blev kanon, även fast det inte alls blev som vi hade tänkt oss, och vi råkade bli meddragna till en krog av några gatumusikanter istället för våra andra planer (fast nej, de drog oss inte, vi gick väldigt frivilligt).
Dagen därpå skulle vi äntligen hem (ja, just då var det ganska mycket äntligen, eftersom vi hade lyckats sova extremt lite de föregående dagarna). Stod redo på busshållplatsen klockan 5.15, klockan blev 5.30. Nu skulle ju bussen komma. Den blev 6.00, 6.30, 7.00, VAR FAN VAR BUSSEN!? Och kundtjänst var inte öppet, så vi fortsatte vänta, vi och några norrbaggar. Klockan blev 7.30. ÄNTLIGEN kom det en buss, det var inte vår buss, men vi snackade med chauffören som sa att vår buss måste ha struntat i köpenhamn och åkt raka vägen till Malmö, sånt gillar vi! Istället GARANTERADE han oss en plats på nästa buss, som gick 8.50. Woho, var bara att vänta, så blev frukost på McDonalds (ALDRIG. MER. MCDONALDSMAT.) Och sen kom äntligen rätt (egentligen fel) buss. Vi berättade snällt situationen för den nya busschauffören och han knäcker då ur sig "Vi får se om det finns plats" SKULLE INTE VI FÅ KOMMA HEM!?! Men det fick vi, och efter att ha underhållt bussresenärerna i Malmö genom att ta en diskussion med chauffören, göra bort mig lite (vi (jag) känner inte för att berätta hur) så fick vi tillslut sitta kvar, OCH KOMMA HEM!
Så nu är vi hemma igen. Och resan är över, och snart ska vi även sluta här, men först ska vi skriva av oss ordentligt, och tipsa om en massa. Hade vi nog tänkt. Det har nu gått en dag sen vi kom hem. Och oj vad vi båda är tomma inombords, vi vill tillbaks. NU!
HAMBURG? ELLER VA? ELLER VAR?!
I morgon blir det köpenhamn och sen hem sü smüningom, eftersom vi vet att ni saknar oss sü sjukt mycket.
Och ja, för att göra min vän glad, kan jag även berätta att vi faktiskt ätit hamburgare i Hamburg, nu ska vi tillbaka ut pü stationens gator och prata tyska (för verkligen alla gör det med oss, och fattar först efter att de hüllit en konversation med oss i 5 min, att vi inte kan tyska, HEJA! Vi ser inte ut som turister. HÖHI)
BERLIN!
(Misstänksam blick)
- Varför ser du sü misstänksam ut hela tiden?
(Misstänksam blick)
(Misstänksam blick)
- För att ni pratar Engelska, vi kan ju danska och svenska
(Misstänksam blick)
- Vi förstür inte danska, det lüter som om ni har gröt i halsen
(Misstänksam blick)
-Vet du inte vad gröt är?
(Misstänksam blick x 20 000)
Ja, och sü fortsatte det ungefär ganska länge, att vi sedan püstod att vi försökte göra bubbelvatten genom att skaka en vattenflaska gjorde inte saken bättre. Han hatade oss och kunde inte alls svenska som han sa kom vi till slut fram till. Men hans vän var snäll.
Nu ska vi springa vidare till Paris och slippa alla icke Engelstalande, läskiga tyskar. Eheh
PUSS!
DENMARK!
Ja, men nu har vi hursomhelst någon timma framfær datorn, och tænkte dærfør berætta lite om gårdagen. Det børjade med att vi tog bussen från Jønkøping mitt i natten. Jag och min væn hade sett fram emot en lång, flummig resa på en næstan tom buss. ACK VAD FEL VI HADE! Nær vi kom på bussen så var det inte en plats så långt øgat kunde nå. Till slut lyckades vi knøka oss in, och fick inte ens sitta bredvid varandra. QUELLE CATASTROF!
Men ja, efter 5 hemska timmar var vi framme i København och fick uppleva massor. Enligt min væn så var dagens højdpunkt nær vi satte oss ner utanfør stationen, plockade fram gaskøket, insåg att tændaren inte funkade och gjorde nudlar. Gott som tusan var det i alla fall! Dagens sæmsta var att vi inte kommer till Barcelona, inte om vi inte ær 2000 kr rikare, och det ær vi ju inte. Men i morgon bær det av till Berlin i alla fall.
DANSKA KRAMAR (de ær hårda)
SNART AVFÄRD!
"Jag har nästan packat allt..
..det känns som om jag har jättelite med mig..
..och du har ju större väska än mig..
..borde inte din vara typ tom?"
"Min väska är tom"
Ja, detta talar ganska bra för det jag vill komma fram till, jag har inte börjat packa än. Jag vet, jag borde ha gjort det, eftersom jag knappt kommer vara hemma alls imorgon. Men hela tiden kommer något annat i vägen som är mycket intressantare än att packa. Men nej, nu ska jag lägga in mina sista "lufflåtar" och sen ska jag packa. Och ja, jag kan glädja er alla med att "Östgötalåten" åker med, så nu är vi alla glada och nöjda. Dessutom kan vi tacka gudarna för att jag faktiskt orkade sätta mig ner och skriva en packlista tidigare i veckan, annars skulle vi legat risigt till.
Önska oss lycka till, så vi överlever. Vi hörs, om ett par dagar, kanske en vecka, igen, så snart som vi får tag på en dator!
Det närmar sig med vidunderlig fart!
"HEJ! Vi skulle vilja köpa två interrail-kort"
(En konstig blick från sj-gubben)
"Eh, när hade ni tänkt åka?"
(MEN VA? Det ska ju inte ha med saken att göra OCH vi har ju med oss våra pass)
"Eh, i början av nästa vecka"
"Våra kort är slut, så går det bra att ni kommer på måndag?"
HA, åh, vad skönt, för Måndag är ju verkligen så perfekt. För då ska vi ju inte alls packa som stressade galningar och försöka hinna med att sova lite. Men ja, jag ska inte klaga, vi kunde haft otur och de kunde ha kommit in på tisdagen istället.
Men hur som helst fick vi ta tåget därifrån vidare till Jönköping, där vi lyckades hinna med att både växla pengar, köpa gasolkök och fynda hippiebyxor till min vän (och nu tar alla för givet att det inte är jag som skriver, EH EH, och förmodligen, så fattar ingen alls vad jag menar med det här). Så nu har vi bara en viktig sak kvar på vår lista (och att packa så klart) innan det är dags för avfärd. Som kommer ske om närmare bestämt 3 dygn. Är vi (jag) taggade eller är vi? ÅH!
MAKE LOVE, NOT WAR!
TAADAAH!
SJÄLVKLART! Lite smaskig uppdatering. Först var vi i Nässjö och insåg att vi som tur var kunde köpa tågkortet där. Sedan blev vi (jag) överlycklig för vi (jag) ansåg att vi hade tjänat in 300 kr eftersom kortet var så mycket billigare än vad vi (jag) räknat med. Ytterliggare en stund senare insåg vi (jag) att den uppdateringen var från 2007, och att det faktiskt är 300 kr dyrare nu. Vi (jag) gick tillbaka till det vanliga humöret (och anledningen till att jag skriver jag inom parentes är att min vän fortfarande är "äsch, vi tar det bara lugnt, ska vi inte sova lite?" och inte bryr sig om hur mycket det kostar).
Och dessutom var någon tillräckligt spydig och påpekade att vi faktiskt inte hade någon bild på oss här. Så därför bjuder vi (jag) på en vacker bild på oss från vår manligaste sida (frågan är kanske egentligen när vi inte är manliga?). Titta och njut ni medan jag fortsätter fundera på alla roliga utmaningar som jag ska utmana min vän med under luffen (för visst är det så att om man blir utmanad av någon så måste man anta den? Och om man inte gör det så får man ett straff? Säg att det är så, då vinner jag och får en SÅ mycket trevligare resa). 
SEX..
..dagar kvar. Och jag kan äntligen andas igen. Jag tror bestämt att jag och min vän under senaste dygnet har lyckats byta hjärnor. Jag kan även berätta för er att vi nu med nästan all säkerhet, har bestämt oss för hur resan ska gå till. Som vi tidigare har nämnt så börjar den i das Köpenhamn, för att sedan leda oss ut i Europa där vi åker runt på ett 10-dagars pass. När resorna och dagarna sedan börjar leda mot sitt slut åker vi till England och lever som aldrig förr, fast, självklart, efter de dagarna ska vi ha lite pengar över så att vi förhoppningsvis kan få tag i en sistaminuten-biljett hem. Och ja, om vi inte lyckas få tag på någon sån så är det ju bara en bonus. Vem vill inte stanna i England ett tag om man får välja? (och ja, jag förstår att om vi inte kommer lyckas få tag på någon inom våra budgetramar så kommer våra föräldrar med all säkerhet tvinga på oss ett bidrag, men låt mig drömma fram tills dess)
Och nej. Den stora frågan är inte hur min vän ska klara sig utan o'boy. Den stora frågan är hur jag ska klara mig utan min katt. Vem ska jag nu kela med hela nätterna? MIN VÄN!?!??! Och vems fina, rosa nos ska jag pussa på? MIN VÄNS?!?!?!? Ack och ve. Jag tror jag får klara mig utan det ett par veckor, jag vill ju inte få borelia eller klamydia eller nåt liknande.
(och för att inte göra detta till en blogg där jag och min vän hämnas på varandra genom att skriva elaka saker, så kan jag även berätta att hon inte har ovan nämnda åkommor.)
Stressa eller inte?
Japp, nu var det även dags för mig att skriva några väl valda ord i den här bloggen, som min vän här nedan beskriver så har vi ganska olika tankar om luffen just nu. Medans hon går och tänker på det konstant, och ja, jag menar verkligen hela tiden (faktum är att det knappt går en dag utan att man vaknar av att hon har skrivit nåt sms med en enligt henne genialisk plan vi måste genomföra under dessa veckor), vad gör då jag? Jo, jag sitter här hemma och tänker som vanligt: "men det är ju lååångt kvar", "det är ju inte ens juli än", och så vidare. Och ja, nu är det visst en vecka kvar. Jag har ju faktiskt.. ett pass, och det är ju det viktigaste, eheh. Så varje gång jag träffar min goda vän blir man såklart uppstressad. Jättemycket.
Det finns dock en sak till hon tänker på, och det är denna bloggen, så lämna lite roliga kommentarer och kika efter nya uppdateringar konstant så att min vän slipper gråta sig själv till sömns!
Nu till den stora frågan: Klarar jag mig verkligen utan oboy i typ 2-3 veckor?
Och förresten, i nästa inlägg får ni kanske veta hur länge vi ska va borta (vilket beror på vilket tågpass vi beställer, oja, vi är rebelliska och har inte fixat det ÄN) wihoo
Peace.
Nu börjar även paniken infinna sig..
Det är ett faktum att man på sommaren tappar tidsuppfattningen. Därmed så går jag hela tiden runt och inbillar mig att vi åker väldigt, väldigt snart. När det egentligen är 8 hela dagar kvar. Okej, ja, jo, det är ju inte så lång tid. Men det är ju för tidigt för att börja packa, men vad ska man göra när man har en röst i huvudet som hela tiden skriker ut "PACKA, PACKA, PACKA"? Dessutom börjar jag få smått panik inför allt annat. Vet jag var mitt pass är? Mitt försäkringskort? Har jag soppa? När ska jag växla pengar? Och köpa interrailkort? HJÄÄLP! Att min vän dessutom lever med världens största "det löser sig"-anda gör mig bara ännu mer nervös. När det egentligen kanske borde lugna ner mig? Men ja, det löser sig nog.
Fast det skadar ju faktiskt inte att börja knåpa ihop en fin liten packlista. Det kan ju hålla mig sysselsatt i åtminstone ett par dagar, så att min vän inte behöver stå ut med allt mitt tjat som hon annars skulle blivit utsatt för.
Nedräkningen har bara börjat.
Från början skulle vår resa gått runt åtminstone halva Europa. Men vi är fortfarande två stackars 18-åriga fattiga studenter utan jobb, som tyvärr måste återvända till det vanliga, gråa livet även efter den här sommaren, så därav så ligger våra senaste planer på att leva i Köpenhamn ett par dagar. Sedan fortsätta ner genom några länder, som faller oss in, i 10 dagar. Och slutligen upptäcka England med allt vad det innebär. England var trots allt ett självklart val, även fast vi kanske skulle haft råd med ett 22-dagars pass om vi hoppade det. Ända sedan vi var (hur små? jag har inte en aning, då vi känt varandra i fler år än vad jag orkar räkna på, så därför nöjer vi oss med ordet) små har vi drömt och planerat inför en resa till London, som vi skulle genomföra tillsammans. Att vår första resa tillsammans blir så mycket mer än bara en resa till London kan vi bara glädjas åt.
Hoppas ni orkar, vill och kan följa vår blogg och resa. Vi lovar er, ni kommer inte bli besvikna.
