People On Streets

Japp, nu var det även dags för mig att skriva några väl valda ord i den här bloggen, som min vän här nedan beskriver så har vi ganska olika tankar om luffen just nu. Medans hon går och tänker på det konstant, och ja, jag menar verkligen hela tiden (faktum är att det knappt går en dag utan att man vaknar av att hon har skrivit nåt sms med en enligt henne genialisk plan vi måste genomföra under dessa veckor), vad gör då jag? Jo, jag sitter här hemma och tänker som vanligt: "men det är ju lååångt kvar", "det är ju inte ens juli än", och så vidare. Och ja, nu är det visst en vecka kvar. Jag har ju faktiskt.. ett pass, och det är ju det viktigaste, eheh. Så varje gång jag träffar min goda vän blir man såklart uppstressad. Jättemycket.

Det finns dock en sak till hon tänker på, och det är denna bloggen, så lämna lite roliga kommentarer och kika efter nya uppdateringar konstant så att min vän slipper gråta sig själv till sömns!

Nu till den stora frågan: Klarar jag mig verkligen utan oboy i typ 2-3 veckor?

Och förresten, i nästa inlägg får ni kanske veta hur länge vi ska va borta (vilket beror på vilket tågpass vi beställer, oja, vi är rebelliska och har inte fixat det ÄN) wihoo

Peace.